Farmor och de blånande bergen

I dag skulle min älskade farmor fyllt 89 år.

Hon somnade in i somras.

Jag saknar henne varje dag.

Jag och min farmor talades vid i telefonen flera gånger i veckan.

Vi pratade om allt mellan himmel och jord.

Hon levde sitt liv uppe bland de blånande bergen i Grangärde Finnmark.

Hennes föräldrar var de första guiderna i Dan Andersson stugan vid Luossa.

I en liten röd stuga i skogen, tillsammans med katten Härrman , bodde hon.

Hon fattas mig så.

När jag var liten, tillbringade jag somrarna hos henne.

Jag ville inte vara "nere på byn" med de andra barnen. Satt hellre i skogen med farmor, åt nyskördade tomater från hennes växthus, tillbringade stor del av tiden med bonden i byn och hans kor hästar och höns.

På kvällarna åt vi blåbär med "riktig mjölk" och farmor gungade i gungstolen och berättade om "skrômt" (olika naturväsen ).

Byn som farmor bodde i heter Abborrberg.

En by där tiden stått stilla.

Posthus som används än och Lanthandel som var öppen när jag var liten, men nu bara hålls öppen under Dan Andersson-Veckan.

Jag och min sambo älskar att vara där uppe.

Mina rötter tränger sig djupare och djupare ner i Abborrbergs jord.

I kväll har vi lastat skotrarna.

I morgon packar vi in hundar, god mat och varma kläder.

Sen bär det av mot de blånande bergen.

I den gamla skolan, byggd i början av 1800-talet, ska vi bo.

Och jag vet, att Farmor finns där uppe.

Bland bergen, skogen och tjärnarna.

Har jag tur kanske hon visar mig nåt skrômt.

Ha en trevlig helg.

Kramar