De blånande bergen...

Tänkte visa lite bilder från min och J´s helg bland de blånande bergen.

Där samlar jag kraft och energi.

Välkommen till gamla skolan där vi bodde....

Att gå på skattjakt i uthusen är kul. Nu är snön meterdjup, och gamla dörrar ska man inte dra och slita i när vintern har virket i sitt grepp. Men i en av bodarna slank jag in.....

Något som är obligatoriskt, är ett besök i posthuset.

Förr om åren eldades det i kaminen, brevbäraren satt på en pall och delade ut posten lugnt och stilla, kanske fick han en kopp kaffe med dûppa....

Skoterpromenader gjorde vi också. Orörd snö på myrarna, varm sol, Bullens pilsnerkorv och ett besök i en eldpallkoja.....

Min Farbror hade lagt fram ett papper, där han skrivit av en anteckning som han hittat i stugan.

På papperet kunde man läsa;

Den 7 oktober 1901 var en mindre angenäm dag i det att hemlängtan ville inställa sig.

Abborberg som ovan.

Arvid Hagström

Lärare vid skolan

Det var kanske inte så roligt att befinna sig mitt ute i skogen, i en liten liten skola, dåligt isolerad, långt från bebyggelse och utan elektricitet och vatten. Jag inbillar mig att läraren Arvid, var en ung och stilig karl, som kanske hade en flicka kvar på sin hemort. Hemlängtan rev och slet i honom, en mörk och kall oktoberdag, då han skrev denna korta anteckning.

Men vad vet jag?!

Hur som helst, kände jag ingen hemlängtan alls. Bara att jag fyllde på mitt batteri, tog djupa andetag och njöt.

Men å andra sidan hade jag både min J, två hundar, god mat och dryck samt vetskapen om att det var en "minisemester" bland de blånande bergen och inget permanent. Dessutom var vädret toppen och skotrarna kunde ta oss mil efter mil på orörd snö.

Jag kommer snart att återvända.

Och jag önskar att alla fick ha sitt eget "blånande berg".

Kramar