Jag känner mig också lite vissen. Utanför fönstret piskar regnet och plåten på vindskivorna har blåst av. Vart tog våren vägen?
I fredags var jag med om en märklig sak. Jag skulle ta ut medicin på apoteket i lilla byn. Helt plötsligt hoppar det in en maskerad och beväpnad man, riktar pistolen (vet ej om det var en attrapp) mot oss kunder och skriker; "Detta är ett rån!". Han knölade sig in i betalluckan, trängde undan expediten och började rota runt bland alla tabletter. Jag sprang ut och ringde polisen. Ingen kom till skada fysiskt. Men det kändes overkligt. Mitt i lilla trygga byn. Efter några timmar greps han av polis.
Någon annan som också "greps", var herr Grävling som byggt ett bo under min farbrors fina stuga. Herr Grävling har rivit ner hela trossbotten i huset och gjort stora jordhögar. Min sambo och hans två vänner bedrev skyddsjakt och sköt honom under huset. Det var nödvändigt, men jag tyckte ändå synd om honom. På landet kommer naturen så nära. Både på gott och ont tycker jag som är blödig...
Kramar
4 kommentarer:
Men oj vilken dramatik! Men måste ändå kännas bra att du fann dig i situationen och ringde polis. Hmm, stackars herr grävling, men det är ju inte skysst att förstöra heller.
Trevlig helg!
Sandra
men usch... det där med rånet lät inte så himla kul! sådant kan hålla i sig en lång tid då man funderar över vad som kunde ha hänt. hoppas du mår bra!
lördagskram från Jenny
ja jäklar vad det händer saker i skogen ;0), Kram Therese
Men kära nån vad du råkat ut för! Det låter ju inte klokt med en rånare. Jag bor ju också utanför en liten by och skulle något sådant hända skulle man bli helt chockad.
Stackars herr grävling. Visst vore det bättre om man kunde berätta för dem vad som gäller och han förstod, så att han kunde ha flyttat istället för att behöva sätta livet till.
Jag önskar dig en härlig dag!
Kram Sofia
Skicka en kommentar