Denna gamla tupp lekte min farfar med som barn. Den är nött och sliten efter barnhänder som burit och lekt med den en gång i tiden. Jag fick tillbaka den från mitt pappas barndomshem, där den stått på en klocka och väntat i alla år.
När jag städat och plockat i hemmet som en gång var min farmors, har jag hittat så många vackra ting. Nu bor vi här och sakerna lever vidare med oss. Tänk om tuppen kunde berätta. Tack och lov finns massor med fotografier och dokumentation kring personer, platser och tidsepoker. Titta bara på detta axplock med minnesbilder...
På bilden i mitten till vänster figurerar min pappas mormors mormor och hennes man. Finn-Per och Finn-Pers Maja.
Jag tycker kortet längst ner är lite spännande. Två kvinnor som umgås och dricker kaffe. Detta är den enda bilden bland ett 40-tal fotografier, där två kvinnor gör relativt vardagliga sysslor. Annars är de flesta bilderna väldigt uppstyrda och det är överhängande män på bilderna.. Jag tycker om tapeten och vedspisen som skymtar i bakgrunden. Undra om det är kalas?
Nu ska jag sätta mig i bilen och köra ner på byn. Det gapar tomt i kyl och skåp.
Förr fanns det en lanthandel här i byn. Det tillhör också det förgångna. Men minnet lever kvar.
Ha det bra
4 kommentarer:
Hej! Vad kul att du skrev en rad hos mig så jag hittade hit till dig! Så mysigt du har det, fina bilder och texter.
Åh jag älskar verkligen fina gamla fotografier allt som har lite historia.Jag undrar hur det var då men hur som helst är dom fina:)
Vilken fantastisk tupp! vad kul det är med slektklenoder! kram från oss!
Hej, jag vill gärna höra vad du mer vet om de där fotografierna. Jag misstänker att jag själv har ett utav dem hemma, min släkt är ifrån Orsa/Skattlösberg och vi heter Finnpers, efter Finn Per då det namnet följt med i många, många generationer.
Maila mig gärna:
k.finnpers @ gmail.com
Skicka en kommentar