En GRÅ tisdag är inte så tokigt, trots allt...

I dag är det en grå tisdag.

Mars har visat sig från sin sämsta sida. Några plusgrader och regn. Fukten och kylan kryper in i kroppen. Ett riktigt "innekurarväder".

Så vad passar då bättre, än att botanisera bland semesterbilderna från Lanzarote?

Drömma sig bort en stund till värmen. Det kan jag behöva, här i mina raggsockor och mjukisbrallor.

Lanzarote. En märklig plats på jorden. Landskapet är kargt, ser ut som man kan tänka sig att månen skulle göra. Inte alls prunkande växter och vita stränder. Nej, svart sand och höga vulkanberg.

Det hela skulle kunna verka ganska dystert, om inte konstnären och arkitekten
César Manrique funnits. Manrique stiftade nämligen en hel del lagar om stadsplaneringen och arkitekturen på Lanzarote. Han såg till att bevara naturen och kulturen samt förbjuda stora hotellkomplex. Manrique älskade vitkalkade, låga hus med blåa, bruna och gröna snickerier.

Jag blev också förälskad i de vita husen, och framförallt kanske i kontrasten mellan de vitkalkade husen och de svarta stenarna och sanden....

....den naturliga floran är kanske inget jag kommer att minnas därifrån (kanske på grund av att vi reste innan vinterregnen gett marken näring). Knappt 500 olika växtarter finns på ön, varav 180 arter är olika lavar. Jag lyckades ända fota lite blommor och blad. De flesta planterade, men ack så vackra....

En dag åkte vi till vinodlingarna i La Geria. Vinodlingarna är ett skyddat område på grund av de traditionella produktionsmetoder, där små stenar används för att skydda vinstockarna från vinden. Vinodlingarna finns med på Unescos Världsarvslista.

Mycket märkligt att något kan växa i en stor "grusgrop"...

En annan dag åkte vi till Timanfaya nationalpark.

För att komma in till "hjärtat" av Timanfaya nationalpark måste man betala inträde. Man kunde åka en busstur runt bland vulkanbergen, men vi kände att vi sett ganska mycket av den varan och hoppade över bussturen. Kanske hade det ändå varit lite roligt att se restaurangen uppe på berget. Där finns nämligen en het "grop" som används som grill.

Den gropen är faktiskt anledningen till att vi hamnade på Lanzarote och firade L´s födelsedag. J´s lillebror tittade på Packat och Klart och såg hur dom grillade mat i en vulkan. Dit ville han absolut åka, och så blev det. Men när vi kom till Timanfaya verkade kamelerna roligare....

Jag tänkte först rida. Men när jag såg att kamelerna bar munkorg och hade ledsna ögon, ångrade jag mig snabbt. Stackare! Jag får rida hemma på mina hästar med glada ögon i stället.

Några dopp i Atlanten blev det också. Uppfriskande kan jag säga!

På en av stenstränderna hittade jag detta "hjärta"....

Och visst var det skönt för både hjärtat, kroppen och själen att åka bort från mörkret en stund.

Men Dalarna, duggregn, P4 och lokaltidningen en grå tisdag i mars - det slår det mesta!

Kramar